Lycklig och förvånad - Lars Winnerbäck

Som att lta drmmarna ta fart

Nn natt p vg frn replokalen

Det var s det var

Som att rka hemrullat I smyg

P rasten, bakom gympasalen

Det var s det var

Du gick sakta nerfare gatan

Vi hade inte brttom hem

Och jag vnde mig om ibland

Fare att f en skymt av dig igen

Det var s det var

Som om stmningen fanns kvar

Nare mrkret lagt sig dunkelt ver stan

Som en knsla I frvar

Som I trans blev jag harmonisk och human

Du var mitt hem och min oas

Du gav mig gtorna tillbaks

Du gjorde mig lycklig och frvnad

Som att f nog och ta sig hem

Lngs med rlsen ver sltten

Det var s det var

Som att vga ropa hej fare tidigt

Som att vissla I vinjetten

Det var s det var

Du gick sakta nerfare gatan

Och det mrknade och blev kallt

Men jag hade din vrme kvar I ryggen

Och jag sg dig verallt

Det var s det var

Som om stmningen fanns kvar…

Som att f nog och ta sig hem

Lngs med rlsen ver sltten

Det var s det var

Som om stmningen fanns kvar…