Vi åkte aldrig ut till havet - Lars Winnerbäck

Vi åkte aldrig ut till havet

Jag har svårt med horisonten

Jag sitter alltid bredvid den som kör

Och jag säger Inte till havet

Jag känner bra folk i Oslo

Vi kan vara där på fem timmar

Bara vi kommer ut från stan

Bara kommer härifrån

Vi åkte aldrig ut till öarna

Jag ser dem då och då på håll

Jag tror man måste veta nånting

Om man ska ut dit

Nånting jag inte kan

Jag ser plötsligt ett ansikte i mörkret

Nån står och stirrar genom fönstret

Det är väl säkert

Nån jag växte upp med som vill säga

Kolla hur det blev

Var du och såg den där konserten

Jag växte upp och fick barn

Jag målade om i lilla rummet

Blått som havet

Vi tog oss genom hela landet flera varv

Vi åkte ut som soldater

Eller kanske mer som jägare

Som till slut vänder hem från skogen utan räv

Jag tar en halv potatis

På den rikaste buffén

Jag fattar inte hur det kunde bli så

Jag vill bara inte ha

Vi åkte aldrig ut till havet

Men en gång satt vi fast i ett dike

Du vet när hjulen inte greppar

Och alla andra kör förbi

Såg du pojken med busskort

Hur han sakta for iväg

Nästan stilla som en vaggsång

Under björken ligger nycklarna

Och det blåser från havet

Till mitten hunnen på vår levnads vandring

Jag vill inte gå här ensam

Till slut satt till och med Napoleon på en ö

Och blickade ut mot horisonten