Beatrice - Wizex

En kväll när hösten blåste frost i mina tysta rum

Inför dikt och fantasi stod tanken styv och stum

Då kom det som en dimma, som en skepnad vid min bädd

En ande rörde vid min panna, jag blev inte rädd

En slöja svepte mot min kind, och allt som varit kallt

Töade i värmen av en bild som tog gestalt

Hon bar en klänning vid och vit, den natten när hon kom

Stolt och stark med ljus i blicken svängde hon sej om

Beatrice, Beatrice, rör vid mej igen

Tag min hand och visa mej att jag kan sjunga än

Beatrice, Beatrice, hjälp mej än en gång

Du som inte tröttnar fastän vägen känns så lång

Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång

Nu sitter jag och väntar fast jag vet jag är en narr

Med mitt tomma glas och med min tonlösa gitarr

Jag väntar på en vandrerska som brukar hälsa på

Kommer, kommer ej, jag tror hon kommer nog ändå

Beatrice, Beatrice, rör vid mej igen

Tag min hand och visa mej att jag kan sjunga än

Beatrice, Beatrice, hjälp mej än en gång

Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång

Skynda innan lågan fladdrar till

Förbrinner och försvinner

Beatrice, Beatrice, rör vid mej igen

Tag min hand och visa mej att jag kan sjunga än

Beatrice, Beatrice, hjälp mej än en gång

Du som inte tröttnar fastän vägen känns så lång

Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång

Du som inte tröttnar fastän vägen känns så lång

Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång