Fjällets mäktiga mur - Vintersorg

Farväl!

Tall och lövskog som vid gränsen ståtar

Här vägvisar en moränrygg brisen

Lager av rullgrus likt hällens undersåtar

Har sedan urålder, från kalfjäll, rest med isen

Vattenfallet, urtidsborgens käftar fräser

Och spottar ut sin frambrytande flod

Vid en högplatå där lodjur skyggt väser

Och spårfossil har spolats av bergets blod

I mörker står fjällets mäktiga mur

Där stormar sjunger i vresighet, Till fjälls, till fjälls

Vid jökelsträcknings breda skulptur

Formad av tidens nådlöshet

I mörker står fjällets mäktiga mur

Likt en dunkel titanhär, Till fjälls, till fjälls

Som skuggar dalar med spetsig kontur

Jättar som ledsagar var resenär

Var hälsad!

Snömärkeslaven som visar djupen

För evig snö, likt en polardröm

Fullmånen strör sin skrud utöver tusenmetersstupen

Rovdjursvilt rycker skuggor fram i gränslös ström

Klipphällarna vibrerar och slipas i sin kropp

Av isälvars nötning till hudlen sten

Bekläs av krypljung som vävs mot knotig topp

Nu får jag ro att tänka och leva i deltaentrén

I mörker står fjällets mäktiga mur

Där stormar sjunger i vresighet, Till fjälls, till fjälls

Vid jökelsträcknings breda skulptur

Formad av tidens nådlöshet

I mörker står fjällets mäktiga mur

Likt en dunkel titanhär, Till fjälls, till fjälls

Som skuggar dalar med spetsig kontur

Jättar som ledsagar var resenär