Höga kusten - Tomas Ledin

Stora ödsliga skogar, han ser en sjö blänka till

Sitter tyst bakom ratten, i egna tankar mil efter mil

Han följer E4: an norrut, det flyter fint, passerar Härnösand

Där på avstånd syns pylonerna, på den bro som bär ditt namn

Höga kusten, här kommer din förlorade son, Höga kusten

Höga kusten, här kommer han farande hem, Höga kusten

Ut till höger syns havet, under bron en mäktig älv

Bergen reser sej ståtligt, han tar ett djupt andetag, möter sej själv

Nyadal, han bromsar in, svänger av, han kan vägen utantill

Husens alla fönster står här tomma på rad

Inte en enda människa syns till

Höga kusten, här kommer din förlorade son, Höga kusten

Höga kusten, här kommer han farande hem, Höga kusten

Hem för att bli en del av allting igen, gå på barndomens stigar

Söka sammanhangen

Ta till sej havet, känna det lugn i sin själ

Som han allt för länge saknat

Men behöver så väl

Här gick Svartnora färjan, tänk alla timmar han väntat på den

Förr i tiden ringla sej en grusväg fram, ja det var långt innan

Alla kalhyggen

Nu tar han bron, ingen väntar

Några kilometer kvar, en utförsbacke och sen, där mellan björkarna

Syns fjärden titta fram, nu är han i Lövvik, ÄNTLIGEN

Höga kusten, Höga kusten

Höga kusten, Höga kusten

Höga kusten, här kommer din förlorade son, Höga kusten

Höga kusten, här kommer han farande hem, Höga kusten