Trummorna och musiken - Tomas Andersson Wij

Jag mötte dig längst vägen

Du var en av tusentals

Såg de komma över fälten emot oss

Och jag frågade «vet du var alla ska?»

Vi gick längst raderna av bilar

Som kört fast och lämnats kvar

Vi gick rakt in i tidens blinda fläck

Och såg skelettet av en stad

Det var längst nya breda vägen

Du var lika vilse där som jag

Men med ett minne

Ett stjärnstoff under huden

Från nånting helt och okränkbart

Du hade lämnat din hemstad

Du hade gett bort allt du ägt

Och när mörkret föll

La du din hand i min och sa

Finns ingenting att vara rädd för här

Alla stjärnor som slocknat

Över städerna vi byggt

De tändes inatt

De tändes inatt

Av trummorna och musiken

Jag mötte dig längst vägen

Och ville veta vem du var

Du sa jag är den som också du kan va

Jag är stjärnan som slocknade i dig

Är vi påväg emot Arkadien

Eller mot en stor fri festival

Eller rusar vi mot branten som en svinhjord

Du sa «du bestämmer här»

Alla stjärnor som slocknat

Över städerna vi byggt

De tändes inatt

De tändes inatt

De tändes inatt

Av trummorna och musiken

Musiken

Trummorna

Trummorna

Ge mig trummorna