O tysta ensamhet - Sissel

O tysta ensamhet,

Var skall jag nöjen finna?

Bland sorg som ingen vet,

Skall mina dar försvinna.

En börda tung som sten

Mig möter vart jag går.

Bland tusen finns knappt en,

Som kärlek rätt förstår.

Det är den tyngsta sorg

Som jorden månde bära

Att man skall mista bort

Sin allra hjärtans kära.

Det är den tyngsta sorg

Som solen övergår

Att man skall älska den

Man aldrig nånsin får.

Ett rent och ädelt sinn,

En dygd som ensamt blänker,

En mun som talar ett

Med allt vad hjärtat tänker.

Jag tror en sådan vän

Är mer än mycket rar.

Var skall jag finna den

Som dessa dygder har?

Emellan dig och mig

Där tändes upp en låga

Där tändes upp en eld

Som är en daglig plåga.

Hur skall jag dämpa den

Vet jag alls ingen rå',

Jag sörjer till min död

Om jag dig ej kan få