Trollpiskat Odemarksblod - Otyg

Skuggestalt i vintergryning hållfast i skuldror

I ådrorna sjuder träget trollpiskat ödemarksblod

På frostbeslöjad bergsklint skönjes trånande huldror

De varsler ämner förslava män av styrka och mod

En fager synvidd präglad utav fjällmyr och branter

Där ålderstigna furor resligt sträckes mot skyn

Snökristall på solddränkt gren likt isdiamanter

För vind de dansar lyriskt i ögonfägnande syn

Genom skog och mark

Över frusen flark

Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd

Genom skog och mark

Mot nordanvind så stark

Där svaglynta finner en död så bråd

Vittervandrad jord står klädd i vinterödslig slöja

Han lågmält skådar spåren från översinnlig värld

De synes i den djupa snön som länge sig skall dröja

I lidelsefrihetstrakt den mångbesjungna härd

Bland kitteldal och fjällrygg han beger sig att hämta

Sitt byte vars hjärteblod skall färga isen röd

I fjärran bygd där skola själaklockan höres klämta

När kölden offer krävt, skall det ätas sorgebröd

Genom skog och mark

Över frusen flark

Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd

Genom skog och mark

Mot nordanvind så stark

Där svaglynta finner en död så bråd