Titanic (andraklasspassagerarens sista sång) - Mikael Wiehe, Kabaréorkestern

Det började som en skakning på nedre däck

Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck

Vi förstod inte riktigt orsaken till

Att fartyget sprungit läck

Man hade sagt oss att detta var världens modernaste

Osänkbara skepp

Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt

Jag tog en tröja

Jag tänkte att havet är säkert kallt

När vi steg ut ur vår hytt och såg

Hur vattnet börjat strömma in

Såg jag en tår, eller var det kanske en droppe vatten

På din kind

Vi fäljde pilar som angav räddningsbåtens plats

Det var på översta däck fast det 'gentli'n var första klass

Vi var rätt många men alla tog det ganska lugnt

Det var väl bara en herre från tredje klass

Som trängde sej lite dumt

Vi träffa en man som vi hälsat på förut

Han presenterade oss för sin dotter och sin fru

När vi kom upp på däck, sa kaptenen

Att livbåten inte gick att få i sjön

Det var visst kedjorna till nå'n hissanordning

Som någon hade glömt

Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne

Och vi skålade för imperiet och för varann'

Nu börja skeppet att sjunka snabbare

Och dess lutning var ganska stor

Många hoppade i vattnet

Men vi beslöt att stanna kvar ombord

Sen lämna råttorna skeppet för att söka sej mot land

Men vi stod kvar där på däcket och höll varann' i hand

Vi tänkte, havet är alltför stort och kallt och vilt

Och i dom båtar som satts i sjön fanns inte plats

För en enda till

Sen spela fartygsorkestern Närmare Gud till Dig

Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt

För just vår tid

Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp

Vi går till botten där vi står

Men flaggan, den går i topp