Moln - Menke

Se de mäktiga moln

Vilkas fjärran höga toppar

Stolta, skimmrande resa sig

Vita som vit snö

Lugna glida de fram

För att slutligen lugnt dö

Sakta lösande sig

I en skur av svala droppar

Majestätiska moln

Genom livet, genom döden

Gå de leende fram

I en strålande sols sken

Utan skymmrande oro

I eter så klart ren

Gå med storstilat

Stilla förakt för sina öden

Vore mig det förunnat

Att högtidsstolt som dessa

Kunna lufta mig upp

Dit ej världarnas jakt når

Och hur vredgat omkring mig

Än stormarnas brus går

Bära solskimrets

Gyllene krans omkring min hjässa