Handens fem fingrar - Lisa Nilsson

Jag känner dig, jag känner dig så väl.

Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.

Du är mitt kött och blod.

Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.

Jag gör vad jag kan.

Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten,

när ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skrattet.

Fem fingrar ska skydda dig.

Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.

Ett är hopp och ett är tro.

Handens fem fingrar vaggar dig till ro.

Hmmm…

Stort är mörkret nu.

Månen är itu,

men det är natten som gör dagen ljus och mitt ljus är du.

Och denna jord är rund,

finns här ingen annan som kan ge mig sån förtvivlan?

Och som är lika sann.

Du blir rädd för dina skuggor,

alla hot som aldrig når dig.

jag ska sjunga dig ett löfte,

och jag vet att du förstår mig.

Fem fingrar ska skydda dig.

Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.

Ett är hopp och ett är tro.

Handens fem fingrar vaggar dig till ro.

Om du tänker dig den skogsväg,

vi vandrar ibland,

gick vi stigen ner till vattnet.

Din hand är i min hand.

Se så långt där ner i djupet,

på botten av den sjön,

där finns en silverskatt som glimmar,

den är din inatt.

Så slumra in och dröm.

Fem fingrar ska skydda dig.

Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.

Ett är hopp och ett är tro.

Handens fem fingrar vaggar dig till ro.

Handens fem fingrar vaggar dig till ro.

Yeeeeeaaaaa…