Vid vassen av den krökta ström - Helen Sjöholm

Vid vassen av den krökta ström

Som tycktes kärlek, kärlek susa

Låt ömma känslor dig berusa

Var lycklig, älska, njut och dröm

Men vet att under kärlekstvång

Ack vilket tvång den hunnit giva

För första känslan trogen bliva

Ty hjärtat älskar blott en gång

Sitt lugn den aldrig åter får

Som med en trogen kärlek bryter

Om tusen band han sedan knyter

Skall ångern följa i hans spår

Den sorg som tär hans kvalda bröst

Och tårarna uppå hans läger

Skall vittna att han allt inget äger

Den minsta ro, den minsta tröst

Den minsta ro, den minsta tröst