Gatan Fram - Håkan Hellström

Jag låg i rännsten med Anne-Louise, från himlen föll regnet ner

Det var timmarna innan hon rest sin väg och jag druckit ännu mer

Jag sa inte förlåt, du sa ingenting.

Vad skulle det tjäna till?

Du var någon som gick bredvid när jag gick gatan fram

Anne-Louise

Jag bor kvar i stan, varje dag och natt ser jag samma ansikten

Och ibland har jag kunnat höra ditt skratt, sett ditt leende

För ett ögonblick mellan hjärtats slag stod du åter framför mig

Men det var bara nåt som kom över mig när jag gick gatan fram

Anne-Louise

John har slutat på kakfabriken, han sjunger på gatorna

Jag tog min son till skansen igår för att skratta åt aporna

Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd

Jag lever på sånt jag får för mig ibland när jag går gatan fram

Anne-Louise

Jag skriver till dig från en musikerloge som mest liknar ett cykelgarage

På mitt kavajuppslag sitter din brosch, på bordet ligger kvällens gage

Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd

Du och jag, vi möts säkert en dag när vi går gatan fram

När vi går gatan fram, Anne-Louise

Gatan fram, Anne-Louise