Storm - Fejd

Gynnsamma vindar för mig ut i gryningen

Bort över havet far jag nu, då jag ser skogsbeklädda åsar inåt land

Där väntar du mig än, kära vän

Havets ljus ömsom tindrar kallt

Så som bränningens vilda språng

Följer den våg som skall fjärma mig bort från dig

I nordanskog där lämna jag min börd

Tills visdomens skördar står

Himmel och hav åter falla mot envars grav

Stormen den dånar och vindens klagan tjöt

Vågorna sköljer mot kallfruset hjärta

Jag frös, frös…

Marelds sken speglar livets färd

Som nu vaggar i fjordens famn

Känslornas svall grips av längtan till fjärran land

Träder in i tordöns mörka rum

Ty ett rike av bister köld

Förtappelsens stund att besvärja en urkrafts gud

Stormen den dånar…

Storm, storm i mitt hjärtas brunn

Stormen är vindens strid

Strid över havets vidd

Köld genom märg och ben

Frostiga andetag

Hårt piskar regnet mig

Härskri hörs i stämmorna från nord

I den skärande vindens rop

Ett rasande hav i dess boning jag tappert far

Avgrunds djup en förnimmelse av död

Med jagande käftars törst

Av urminnes hävd att få stilla sitt lystna rov

Stormen den dånar…