Kom - Erik Linder

Den vackraste stunden i livet var den när du kom

Och allt var förbjudet

Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om

För det ekar i huvet'

Och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna

Den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del

I en kärlekshistoria

Men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel

När jag gav dig en gloria

Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon

Och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick

Där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt

Graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle

Bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt

Som vi kunnat göra

O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt

O om nån att beröra

Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken

Men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten —

Jag liksom föll över kanten

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt

Graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle

Bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick

Och allt var förlorat

O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick

Allt jag hade förstorat

För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans

För jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt

Graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle

Bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt

Graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle

Bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt

Här sitter jag och baddar såren med salt

Det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom…