Till visans vänner - Cornelis Vreeswijk

Kära bröder, tagom glasen

Än är tid att dricka ur

Världen har ej gått i kras än

Den finns kvar än, eller hur?

Låt oss därför lustigt dricka

Glömma bort i morgon dag

Krig och bomber, magsur hicka

Kärleks kval och ödets slag

Sorgen bor i sump och sankor

Växer där förr glädjen rått

Men i söder växer rankor

Som en gång Prins Bacchus sått

Höjom glasen! Drickom varligt!

Smakom av med välbehag!

Döden som vid näsan drar dig

Drar vid näsan du idag

Skulle vi på döden tänka

Då vi samlas här ikväll?

Låt oss den i vinet dränka

Som gör var man glad och säll

Kanske att den fule styggen

Bliver oss en suparvän

Tager lien dän från ryggen

Och i hörnet ställer den!

Skulle vi på ödet grubbla

Som så grymt bedrager oss?

Skall på skönhets svek vi snubbla

När hon så behagar oss?

Kära vänner, bort och undan

Från allt slik som sinnet stör!

Drickom ur! och nästa rundan

Någon väl betalar för!

Skulle vi kärleken klandra

Att hon oss förmenar sig?

Ack, hon önskar ensam vandra

Därför ej förenar sig

Kära bröder, tagom glasen

Än finns tid att dricka ur

Världen har ej gått i kras än

Den finns kvar än eller hur?