En visa om ett rosenblad - Cornelis Vreeswijk

Det var en gång ett litet rosenblad

Och rosen som hon växte på var röd

Så föll hon av en dag för då var rosen död

Då for en yster vind förbi, då blev hon glad

För vinden var en glad och eldigt fyr

Som va på väg från söder emot nord

Han blåste hennes öra fullt av fagra ord

Kom hjärtevän sa vinden, kom

Då blev hon yr

Hon kunde inte motstå det han sa

Hon skänkte honom allt varom han bad

Han förde henne med sig till en stor rik stad

Här ska vi bo vi två, sa han

Och hon sa ja

Men vinden var trolöst exemplar

Som bara ville tumla runt i skyn

Han blåste henne från sig, hon föll ned i dyn

Sen for han hastigt bort från stan

Och hon blev kvar

Skulle ni se ett blomblad någonstans

Bland skräp och smuts i vår glada stad

Minns att hon en gång var ett vackert rosenblad

Hon älskade en vind en gång och hon blev hans

Och rosen som hon växte på var död

Och vinden som hon älskade han for

Var natt går hon igen i rummet där jag bor

Hon kallas rosenblad

Och hennes färg e röd