Luffarvisan - Astrid Lindgren

Se på luffarn som går där på vägen

Se på luffarn Guds lille fyr

Så snart som det blir vår

Går han ut och går

För att söka sig äventyr

Han går så långt som vägarna räcker

Han har en oro och en längtan i sitt blod

Och när som sola skin

Då far vanvett i’n

Det är det som ger honom hans mod

Han vill va fri som en fågel

Fri som en fågel

Och då är det som

Nånting ropar;

- Kom!

I hans galna luffareblod

Han vill va fri som en fågel

Fri som en fågel

Och då är det som

Nånting ropar;

- Kom!

I hans galna luffareblod

Se på luffarna som går där på vägen

Se på luffarn Guds lille fyr

Nog blir han trött ibland

Och då tänker han;

«Varför söker jag äventyr?»

«Varför måste jag vandra och vandra

Det finna så många klokare bestyr

Så varför ska jag då

Bara gå och gå?

Jag kanske vandrar åt helsefyr.»

Han vill va fri som en fågel

Fri som en fågel

Och då är det som

Nånting ropar;

- Kom!

I hans galna luffareblod

Han vill va fri som en fågel

Fri som en fågel

Och då är det som

Nånting ropar;

- Kom!

I hans galna luffareblod