Tre vintrar – två solar - Thyrfing

Om eld, svavel och glödande

Vind äro den kalk som skall

Dem av tillblivelsen bliva given

Må då din ängels flammande klinga bringa

Hädangång och monumental ödeläggelse

Tre vintrar — två solar

Skoningslöst och ögonblickligen bara

Hand på denna kväljande smittohärd

Denna vämjeliga avkomling

Och besudlade anförvant

Tre vintrar — två solar

Det av vikt kan icke längre finna

Skugga under skapelsens vågskål

Den strävar dröjande men obönhörlig

Mot en brinnande horisont

Som dammkorn på lien

Änglars skördetid och världens slut

Det av värde äro en atom

I betydenhet till själlöst förfall

Så klyv den atomen du avskyvärda broder

Klyv den igen och igen

I människosonens skugga

Blir var fiende till vän

Stirra in i solen, vidriga broder, stirra in i solen

Låt oss bedja inför en brinnande horisont

Nu låt oss be

Må bäcken som gav själen dådkraft

Bli till brinnande tjära

Må regnet, det renande och livsgivande

Bli till hagel och eldkol

Tre vintrar — två solar

Betvinga var träd

Betvinga var strå att blomma

Ut och dö en sista gång

Svavel och salt

Ingen mylla eller grönskande jord

Storm och hagel

Ingen tillbedjan eller andefattigt ord

Tre vintrar — två solar

Det av vikt kan icke längre finna

Skugga under skapelsens vågskål

Den strävar dröjande men obönhörlig

Mot en brinnande horisont