De gröna vagnarna - Tomas Andersson Wij

De gröna vagnarna krängde över bron

vid dörrarna längst fram stod vi Vi sprang genom spärrarna, ner mot torget

med butiker och fontän mitt i HSB-lådor, två mål på en grusplan

små ängar här och var

I skogen bakom macken

låg kanyler och blaskor

med bilder som höll oss kvar

i timmar

Min pappa var frälst och din kommunist

det räckte för att bli fienden

I ett 90-tal, där ingen trodde på något

möttes vi igen

Lika övergivna, lika löftesstinna

lika långt hemifrån båda två

Du bodde i min etta

en madrass framför TV: n Har aldrig kämnt så hemma som då

De gröna vagnarna

krängde över bron

och vattnet över oss

strömmade

Här kommer ännu en sommar

och stan ska tömmas

och du väntar ditt första barn

Jag önskar att jag kunde visat mer glädje

när du berättade i vintras, den dan

För det är som det ska, det växer det dör

och det finns ingen väg tillbaks

Och om det skiter sig helt

kan man kliva av tåget

och slå sin värld i kras

De gröna vagnarna

krängde över bron

och vattnet under oss

strömmade

Jag vaknade nyss

ett hotellrum i Luleå

av att hjärtat luktade bränt

Ett nattåg därute

tänder och släcker

det är nånting som har hänt

När vi pratade sist blev inget sagt

men jag hoppas vi ses längre fram

Säg bara till, säg bara ett ord

om du skulle behöva min hand

Vad vi gör ska vi aldrig

bända ner våra liv

i en form av trygghet och sans

med butiker och fontän mitt i Nej du och jag

vi kränger över bron

och vattnet under oss

det strömmar än, det strömmar än.