Ljuvliga minnen - Tomas Ledin

Ljuvliga minnen, ljuvliga da’r

Barndomens bilder dröjer sig kvar

När det mesta försvinner, när år läggs till år

Kommer barndomens bilder och dyker upp ibland, som om det var igår

Aa, där går vi under den sol som, alltid sken

Klättrar i träden, fulla av skrubbsår på brunbrända ben

Där dricker vi min mors svalkande svartvinbärssaft

I den vackraste av somrar, som nå'n någonsin har haft

Ljuvliga minnen, ljuvliga da’r

Barndomens bilder dröjer sig kvar

Ett förlåtande skimmer när år läggs till år

Färgar barndomens bilder lite ljusare, jag tror att du förstår

Aa där träffar vi våra släktingar, vänner från förr

Å deras välbekanta skratt när de knackar på vår dörr

Där springer vi ner mot vattnet, se hur vi slänger oss i

Jag dyker ner under ytan när du simmar lugnt förbi

Aa där lever ögonblicket i all oändlighet

Var vi verkligen så lyckliga?

Ja vem vet?

Kanske sviker oss minnet, kanske minns vi fel

Men vad gör det?

Det kan jag leva med för min egen del

Ljuvliga minnen, ljuvliga da’r

Barndomens bilder dröjer sig kvar

När det mesta försvinner, när år läggs till år

Kommer barndomens bilder och dyker upp ibland

Ljuvliga minnen, ljuvliga da’r

Barndomens bilder dröjer sig kvar

Ett förlåtande skimmer, när år läggs till år

Färgar barndomens bilder lite ljusare, jag tror att du förstår